Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora Hästens soldater plundra Korla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tur. På efternatten hade de rymt utåt landsbygden.
Vid sin återkomst på eftermiddagen hade de funnit
sina hem förhärjade och plundrade på allt.
Nias Hadji hade nog rätt i sin förmodan att om inte
flygmaskiner kommit med sina bomber, så hade hela
den flyende tunganhären slagit sig ned i Korla som
gräshoppor och då hade staden i ändå högre grad än
nu blivit ett helvete. Med båda händerna strykande
sitt vita skägg sade han:
”Jag står under Allahs beskydd. Inga människor
kunna skada mig. Men dessa tunganer äro inga
människor. De äro vilda djur som stryka omkring på
gatorna. Ått tala med vilddjur är förslösad möda. De
ha alltid gevären och pistolerna till hands. Något annat
språk förstå de icke. Ja Allah! La illaha il Allah,
bismillah rahman errahim! (O Gud, det finnes ingen
Gud utom Gud, i Guds den rättfärdiges och
förbarmandes namn!).”
Hela dagen hade doktorn patienter och vi
bevittnade rätt rörande scener och hörde tragiska historier.
En ung tunganpojke uppvecklade de blodiga trasorna
kring sin ena armbåge och blottade ett otäckt,
infekterat sår. För fem dagar sedan hade han med sina
föräldrar och sin bror rymt från Kara-schahr på vägen
till Korla. De hade blivit överfallna och hela hans
familj slagits ihjäl. Själv hade han undkommit, men
träffats av en skärva av en flygarbomb. Han hade
lindat trasor kring såret och blödande och eländig
fortsatt till Korla. Den stackars ynglingen som förlorat allt
han ägde på jorden, såg beklagansvärd ut där han satt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
