Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - General Bektieieff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Vill ni fråga general Bektieieff hur dags han tar
emot i morgon.”
På morgonen den 18 mars tjöt stormen och klagade
kring våra knutar och stoftet virvlade i gråa slöjor
kring vår gård. Himmel och jord, allt var mörkt och
ruskigt. Träden utanför våra fängelsemurar böjde sig
i bågar, och smärta stammar hotade att knäckas.
Fångväktarna syntes inte till. Hade vi verkligen haft lust
att rymma så saknades inte tillfälle nu. Jo, vid
gatuporten satt en kosack hopkrupen i sin kappa och vid
porten till bakgården en annan. Men de övriga fem
hade tagit sin tillflykt till chaufförernas rum, där de
gjort upp eld mittpå jordgolvet.
I sådant väder känner man oron mera tryckande än
eljes. I solsken och vackert väder är det lättare att se
framtiden i ljusa färger. För egen del hade vi
ingenting att frukta. Men hur gick det för Georg och de
andra chaufförerna! Nu är det sex dagar sedan de
lämnade oss. Den 14 på kvällen måste de ha anlänt till
Kutja. Vi hade hört att strider pågingo i denna stad,
att både trupper och civila flyktingar anlänt över
Tienshan. Chaufförerna och bilarna löpte den största risk
om de råkade rakt in i en stridslinje. Om allt gått väl
liksom på Georgs första färd till Kutja, så borde de
redan ha varit tillbaka hos oss. Vi räknade dagarna
och timmarna och lyssnade till alla ovanliga ljud
undrande om inte bilsurr hördes på avstånd.
Klockan elva knackade det på gårdsporten och in
trädde överste Proschkurakoff, denna gång ensam. Vi
stego in. Att stå och tala på gården i sådant väder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
