Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - General Bektieieff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gården är tom. Snart fick gåtan sin lösning. Ett par av
väktarna hade tagit plats i lillbilen och av misstag
kommit att trycka på signalhornet.
Som vanligt under storm var temperaturen hög eller
+ 1,2° på natten.
Klockan elva följande dag, den 19 mars, kom
general Bektieieff med sin adjutant på kontravisit. Han
bjöds på kaffe och cigarretter. Vid hans ankomst till
Korla hade det, berättade han, funnits 1,600
tungansoldater i staden, av vilka 500 tagits och avväpnats,
för att sedan befordras till sina hemtrakter, Turfan,
Manas och Tjugutjak. Han upprepar att vi icke böra
visa oss ute. Man vet aldrig vad som kan hända. Flera
turkar hade blivit dödade de sista nätterna.
Om chaufförernas öde hade generalen i dag en
ljusare uppfattning. Han trodde inte att Ma skulle
göra dem något ont. Att bära hand på europeiska
gäster skulle förr eller senare stå honom dyrt om han
överhuvudtaget själv kom med livet från detta krig.
På min invändning att även om Ma själv inte skulle
förgripa sig på dem så löpte de risk från hans
underhuggares och soldaters sida. Men han trodde att när
Ma väl försvunnit från skådebanan, skulle spillrorna
av hans här vara glada att få behålla livet och skickas
hem. Själv hade han ingen annan utsikt till räddning
än att med ett tjog trogna under förklädnad fly till
Khotan och där stryka omkring i basarerna för att vid
tillfälle söka sig över Tjertjen och Tjarkblik tillbaka till
Tun-hwang och Anhsi. Dock är det tvivelaktigt att
han i Kansu skall hälsas med välvilja om han någonsin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
