Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den andra fångenskapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väckte befolkningens tacksamhet, förhindrades. Det är
en militär order, punkt!
Då vaktposterna aldrig tilltalade oss och vanligen
på sin höjd svarade ja eller nej på frågor, sporde jag
en gång en överste om de voro förbjudna att tala med
oss, ty jag förutsatte icke att de voro dövstumma eller
idioter.
”Jo, det är klart”, svarade han, ”att fångväktare
icke ha tillåtelse att tala med de fångar de äro satta att
bevaka, allra minst om dessa äro politiska fångar.”
Sedan behandlade jag vaktposterna som skuggor —
jag såg dem inte.
Efter alla de upplysningar jag givit två generaler
och en överste var det både löjligt och förolämpande
att behandla oss som spioner. Man fäste inte ens
avseende vid våra pass från Nanking. Nordarmén be-
handlade oss som om vi faktiskt hört till Ma
Chung-yins invasionsarmé. Vi tyckte att reparationen av den
nya mässen borde lugna dem då de därav kunde draga
den slutsatsen att vi installerade oss för en längre
fångenskap.
Ett rykte berättade att en tungangeneral Ma
Yi-ching i en drabbning bottom Tjompak med 800 man,
gått över till nordarmén. Man beräknar att Ma på
vägen från Dawancheng till Korla förlorat 9,000 man
i döda och fångar. För övrigt hörde vi inte mycket om
krigets gång. Vi voro hermetiskt instängda. Men vi
hade på känn att något hände eller snart skulle hända.
För oss var det skönt att vara ur leken, vi hade fått
mer än nog av kriget. Det enda som ständigt pinade oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
