Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chaufförenas återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blivit skådeplatsen för något rysligt attentat och
skyndade till den brinnande verandan med färdiga gevär.
Elden släcktes snart och doktorn hade fått en ny
patient. Hunden Pao, som väl trodde att vi blivit lika
tokiga som tunganerna, försvann nedåt gatan, och
vågade först nästa morgon umgås med oss.
Klockan halv tio på förmiddagen den 29 mars
väcktes jag av spring och larm på gården och hörde
signaler av bilsirener på gatan och ropet:
”Bilarna komma, bilarna komma!”
Jag trampade i tofflorna och sprang ut i pyjamas och
hann ut just i det ögonblick då Georg sakta och säkert
körde in genom porten och intog sin gamla plats vid
gårdens norra långsida. Så följde Serat, Djomtja och
Effe. Där stod nu hela bilparken som om ingenting
hänt.
Chaufförerna hoppade ut. Stora famnen och
kraftiga handslag.
”Gudskelov att ni äro tillbaka med livet i behåll! Ni
ana inte hur oroliga vi varit för er!”
Solbrynt och livad som alltid försäkrade Effe:
”Vi ha haft det bra, men nog har det hängt på ett
hår många gånger!”
”Hur må bilarna?”
”Utmärkt!”
Sedan följde en ström av frågor och svar. Det var
ett spring, ett stoj och ett liv utan ände. Man slukade
dessa väderbitna sällar med ögonen och ville ta i dem
med händerna för att övertyga sig att man ej såg i syne
och de verkligen voro tillbaka. Undret hade skett, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
