Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Chaufförenas återkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro vid liv. Ma Chung-yin hade inte skjutit dem.
Gud välsigne honom för det! En sådan uppståndelse
hade aldrig rått på vår gård. Det var skärtorsdag. En
sådan påskfest hade ingen av oss upplevat. De hade
kommit som uppståndna från de döda.
Sedan de med borstar och tvål fått av sig de värsta
lagren av maskinolja och landsvägsdamm, togos de in
i mässen och häpnade över den prakt som mötte dem i
flaggor, draperier och bordlöpare och
lycksalighetens och livets symboler kring sina porträtt.
Kaffebordet stod dukat med allt vad huset förmådde i
doppväg. Om vi haft champagne skulle de hälsats med nya
knalleffekter. Nu blev det ett enkelt tal vittnande om
vår glädje att ha dem åter.
Två ryska soldater, som eskorterat dem på bilarna,
voro med vid bordet. De voro redan barndomsvänner
med Georg och Effe och bådo enträget att få följa med
till Lop-nor.
Vi pratade i timmar och invigde de våra i de nya
planerna. Vid tolvtiden inträdde överste Salomakhin,
tredje regementets chef. Han är en liten trevlig och
öppenhjärtad man. Han hade fått order från Sheng
Tupan, generalguvernören, att en eskort av fyra ryska
kosacker skulle följa oss till Lop-nor och han
försäkrade att detta endast skedde för vår personliga
säkerhets skull. Ja visst! Men nog var deras egentliga
uppgift att se till att vi inte rymde genom öknen till
Tunhwang.
”Det säges 1 ordern att ni måste bryta upp till
Lopnor så fort som möjligt.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
