Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georgs och Effes flykt med Stora Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
söner av missionärer. Tyvärr kunde vi aldrig uppfylla
hennes. önskan att få åka med oss till missionen i
Kaschgar, vilket eljes för oss varit en stor glädje. Det
smärtade mig också att inte få träffa fröken Engwall.
Att bo ensam i sjutton år i en centralasiatisk småstad
går väl an, när man uppbäres av de höga ideal, för
vilka man kämpar. Men att bo där under brinnande
krig med ständigt hot av plundring och våld, är ingen
lätt sak, allra minst för en kvinna. Men ingen vågade
röra henne. Det råaste tunganpatrask gick hennes hus
förbi, som om hon hade haft en osynlig gårdsvakt.
Någon av chaufförerna hade hört att en av dessa
rövarhövdingar kommit till hennes gård för att stjäla
hennes häst. Den hade hon givit en så stadig örfil, att
mannen av pur överraskning glömt hästen som han
tänkt ta med sig. Han måste liksom sparven i
anekdoten gå hem.
När vi vid vårt besök hos borgmästaren i Bugur,
Djemaleddin Hadji bombarderade honom med frågor
om krigsläget, sade han:
”Varför frågade inte er chaufför vid sitt besök i
Kutja den främmande missionärskan i
Duschambbasar? Hon vet allt!”
Den 15 mars svävade chaufförerna i ovisshet om
sitt öde och Georg gjorde fåfänga försök att tala väl
med generalen om tillstånd att återvända till Korla.
I stället fick han order att skjutsa Stora Hästen till
borgmästarens yamen. Där var hela gården fullpackad
med flyktingar från Ili, soldater som rymt och nu
överlämnat sina vapen till Ma Chung-yin men även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
