Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georgs och Effes flykt med Stora Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
civilbefolkning med kvinnor och barn, en tusenhövdad
massa som på nåd och onåd överlämnade sig åt
härskaren i Kutja, denna oas, som nu faktiskt var det sista
stycke land vilket ännu ägdes av Ma och lydde hans
befallningar. Så hastigt hade solen gått ned i hans
drömda rike. Ännu den 12 februari, då vi lämnade
Hami och åkte till Korla, föga mer än en och en halv
månad sedan, hade han härskat över hela
Tien-shan-nan-lu till Kaschgar och då hoppades han ännu att
kunna ta Urumtji, som han belägrat.
Nu hade han förlorat allt utom Kutja. De ryska
förtrupperna nalkades Jangi-hissar i öster, och i väster
hade han fiender i Bai. Kutja var den sista trasan av
hans sammanstörtade välde, som ännu lydde under
hans sönderbrutna spira.
Men sitt mod, sin oförbränneliga optimism, sin
personliga tapperhet och sin järnhårda viljekraft hade
han ännu kvar och han log åt sin motståndares
förtvivlade försök att få honom fast.
Med ett självförtroende, som varit värdigt en
Tamerlan steg han upp i en med flaggor dekorerad
talarstol vid ena sidan av yamens stora gård och höll
med en stämma, som icke darrade, ett tal, vilket
trängde genom märg och ben på de tusentals förrymda
Ilisoldaterna. På alla sidor var han omgiven av tätt
packade hopar av uthungrade trashankar, som lyssnade
till hans tändande ord och hans lockande löften. Där
stodo också Georg och Effe och de ha berättat att
Stora Hästen talade briljant och med en säkerhet och
övertygelse som om han redan burit segerkransen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
