Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Vildmarkens djur såsom läkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Blodet sjuder inom mig, och jag darrar av nervositet
och malaria.
Då slutes fällan till med en smäll. Min glädje är stor.
Under mig stod noshörningen och sörplade ur vatten-
pölen. Det lät som om en massa människor hade suttit och
slevat i sig soppa. |
”Även du, min Brutus”, tänkte jag för mig själv. ”I
morgon bittida ska du hitta en trevlig liten grop på din
stig, och i den kan du lugnt bädda dig ned; sen ska jag
hämta dig upp ur din ljuva säng, vilket inte blir så lätt,
locka dig in i en bur och sända dig till Melbourne, där man
länge väntat på en sådan som du och har en härlig plats
1 beredskap åt dig i zoologiska trädgården.”
Tre orangutanger (två hannar, därav ett praktexemplar,
som jag hade iakttagit föregående dag, och en hona), två
markattor och — vilket för mig innebar ett oerhört värde-
fullt byte — en näsapa, ett av de märkvärdigaste djur,
som hör till de svåraste att fånga — utgjorde en enda natts
byte. Jag var ytterst belåten med resultatet.
Under loppet av fyra veckor räknade jag såsom resultat
av min fångst fem praktexemplar av orangutanger, nos-
hörningen, näsapan och en mängd mindre urskogsdjur.
Brehm misstager sig, när han uppger Borneo som näs-
apans enda hemvist. Detta djur förekommer även, ehuru
mera sällan, på Sumatra.
Näsapan är ett av de mest groteska djur jag någonsin
sett. Den långa rörliga näsan, vars främre del är tjockast,
gör att djurets utseende påminner om de dansmasker som
tillverkas av invånarna i Sydkambodja.
Högst roande är det att se på när denna apa blir rädd
eller helt plötsligt får syn på något för den ovanligt. Sit-
tande på en gren med händerna stödda mot fingerspetsarna
stirrar den åt det håll, varifrån den väntar faran. Krop-
pen och huvudet hållas orörliga, men näsan drar den in
och låter den sedan åter skjuta ut. Denna anblick är myc-
ket komisk.
Näsapan är ytterst vild och kan inte tämjas. Hur litet
19”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
