Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Askers kontrakt - Asker - Komministrar i Asker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
sig konung Karl Johans uppmärksamhet och ynnest och
hade säkert lätteligen kunnat erhålla ett regalt pastorat,
blott han icke alltjämt hade "skymt sig själf" och genom
sin oordentliga vandel förstört hvad han vunnit genom
sin begåfning. År 1830 tillbjöds honom Ö. Löfsta patr.
pastorat. Han skyndade då till Str. och disputerade i
maj s. å. och skulle börja tentera för past.-exv men
angreps af en elakartad nervfeber och tog sedan aldrig
examen. Han tog då tjänstledighet 1833—44 och lärer under
denna tid uppehållit sig i östra skärgården i Roslagstrakten,
sysslande med jakt och fiske; han lärer därvid spelat
rollen af incognito så väl, att fiskarbefolkningen ej visste
annat, än att N. var en af deras eget yrke. Det berättas
ock, att när skärgårdsfolket en gång kommo till sin
pastor och bådo honom komma ut till dem och predika,
denne skulle hafva svarat: "Ni har ju prest midt ibland
Er." "Hvem då?" "Norrman, vet jag." "Omöjligt, han
är ju fiskare".
En del af sin tjänstledighetstid vistades han hos
prosten Gustaf Collinder i Vallby, dit dragen af sin nära
vänskap med den nu aflidne Vitalis, som ofta vistats i Vallby
prestgård och där funnit sig bättre än på något annat
håll. Norrman uppehöll sig där som informator för
Collinders söner, med hvilka han på 40-talet flyttade till
Upsala. Åtskilliga gånger reklamerad af domkapitlet i Str.,
inträdde han år 1844 på stiftet och tjänstgjorde då såsom
v. pastor i Nyk. ö. och i L. Mellösa, men på ett så
lättvindigt sätt, att han på lösa lappar antecknade födde,
döde och vigde o. s. v. Hans efterträdare som
kyrkoherde i L. Mellösa lärer måst rote för rote sammankalla
sockenboarne för att genom utfrågningar komplettera sina
kyrkoböcker.
Ändtligen fick han nära 60-årig fast plats som komm.
här. Att han redan då var skröplig, märkte nog allmogen;
men man satte värde på hans välvilliga hjärtelag och
aldrig sinande fryntlighet, "tyckte synd om gubben" och
ville gifva honom tak öfver hufvudet på gamla dagar.
Om Norrmans vänskapsförhållande till Vitalis under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
