Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Askers kontrakt - Asker - Komministrar i Asker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
ungdomstiden är förut nämdt. Ett drag däraf må tilläggas,
visande huru N. en gång hade tillfälle att djupare ingripa
i Vitalis’’ lif. Det var 1819, då de båda voro i Upsala
eller Upland. De hade följts åt, för att bada. V., som
ej var simkunniga höll på att drunkna, men N. lyckades
rädda honom i sista stund. På denna tilldragelse syftar
ock skaldestycket "Tabula votiva". Till tack ville han
nu dedicera sin första samling dikter till Norrman (1819).
Men så kom någon fnurra på tråden och N. vederfors
aldrig den äran. Därtill kom, att när hans vän Nicander
egnade kronprins Oskar förstlingen af sina alster, så ville
ock Vitalis hafva en hög potentat till föremål för sin
hyllning och dedicerade så sitt arbete till Fullmånen. När
Norrman, hvars vänskap band honom vid Vitalis intill det
sista, stod vid dennes dödsbädd, var Thomas a Kempis
Vitalis främsta läsning.
N.; som gärna sysslade med poeten och däruti hade
en lätt och lekande penna, afråcldes af Vitalis att syssla
med slikt, antingen att skalden nu fann honom underhaltig
eller han ville skona honom från poetens bittra lott och
hårda kamp för tillvaron. Emellertid var N. flitig att
skrifva vers på sina vänners namns- och födelsedagar
och var som sådan författare kvick och fyndig. Särskildt
uppvaktade han den bekante öfverste Anckarsvärd på
Bysta och gladdes som ett barn åt hans bifall och
"handtryckningar".
Oaktadt alla motgångar, själfförvållade och icke s j
älf-förvållade, såg han dock i stort lifvet ljust, och bar
undergifvet, hvad som mötte honom. Icke sällan hördes han
citera Vitalis’ ord:
"Hvi skulle jag ej möta glad min plåga?
Hon är en ängel, sänd ifrån min Gud.
Hvi skulle jag den gode Fadren fråga,
Hvarför han valde henne till sitt bud?"
17. Fridolf Olof Gustaf Wikander (1873—86). Kkoh.
i Enhörna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
