Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Glanshammars kontrakt - Glanshammar och Ringkarleby - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
sig inrätta ett rum i stallet. Han var naturligtvis äfven
en ifrig sportvän och lät efter kapplöpningarne porträttera
sina; prisvinnande hästar, och det af ingen mindre än den
berömde hofmålaren Ehrenstrahl själf.
Men som äpplet ej faller långt ifrån trädet, så liknade
jag min fader i allt och ställde till sporter och
kapplöpningar på mitt vis och lekte ta fatt med kalfvar och
fölungar, när jag icke, såsom ej sällan inträffade, fick följa
min far på riktiga kapplöpningar och bevittna Frejs eller
Stormvinds eller Dianas stolta triumfer. Det var muntra
resor, må man tro. Och sedan att under åkturerna med
mina föräldrar hoppa af vagnen, öppna grinden och så
upp igen, utan att hästen för min skull behöfde häjda sin
fart, det var för den hurtiga 7-åriga tösen en munter lek.
Belöningen blef alltid en bifallande nick och ett kort: "bra
Atalanta" af min far, som ej kunde beskyllas att klema med
sina barn.
Men hur det gick med boken, frågar ni. Till min
blygsel måste jag bekänna, att jag vid 8 års ålder icke
ens kände bokstäfverna. Den gamla Rousseauska satsen:
"retournons à la nature" synes ha varit metoden i den
dressyr, som min fader i pur välmening tillämpat på mig,
såsom på sina kära hästar; och att clen metoden bäst
öfverensstämde med mitt skaplynne, det är visst och sant.
Men vid denna tid inträffade en vändpunkt i mitt lif.
Min far dog och åtföljdes inom några veckor af min milda
och för sin skönhet omtalade mor. Jag upptogs då af
min mormor, hvilken såsom änka bodde i Stockholm, där
hon ägde ett fint och komfortabelt hem, ansedd och ärad
såväl på grund af egna företräden, som ej minst därför,
att hon var dottter till den bekante holländaren Peter
lomma, ostindiska kompaniets direktör i Sverige. Större
kontraster än jag och min mormor kunde näppeligen
uppletas, och dock lefde vi på mycket god fot med
hvarandra, åtminstone sedan min ambition hunnit vakna, och
jag begynte förstå att uppskatta den vördnadsvärda gamla
till hennes fulla värde. Jag, en liten vildhjärna, ett
konstlöst naturbarn, och hon en dam af värld, som hade föst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
