Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 33. Johannes Matthiæ (1643—1664)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
samt flertalet af Sveriges prcsterskap såsom en “impia
pax“, alldenstund luteraner och calvinister “contraria de
fide sentiunt“. Endast J. M. intog en neutral hållning, som
bland de ortodoxe väckte misstroende. Detta ökades än
mer genom en af J. M. år 1644 utgifven skrift, ämnad att
vara en förbättrad upplaga af den gamla kyrkoordningen
och titulerad: “Idea boni ordinis in Ecclesia Christi“. Bo-
ken, som befans innehålla synkretistiska läror, väckte myc-
ket bekymmer och ovilja i landet. T. o. m. rikskanslären
Oxenstierna och flera bland riksråden uppsatte och fram-
lämnade anmärkningar mot biskopens skrift. Ännu kraf-
tigare uppträdde presterskapet, som med Västeråsbiskopen
Laurelius i spetsen lyckades genomdrifva ett beslut att
ingå till regeringen med anhållan att få Formula Concor-
diae antagen till symbolisk bok, hvilket dock af drottningen
afslogs. Den för religionsföreningen varmt intresserade
biskopen, som kände sig äga ett godt stöd både hos drott-
ning Kristina och hennes efterträdare Karl Gustaf, lät dock
ej af något motstånd afskräcka sig från att fortgå på den
en gång beträdda unionsvägen. Han började år 1656 att
i spridda häften utgifva en skrift under namn: “Rami olivae
septentrionalis“, som under åren 1656—1661 utkom i 10
häften och hvaruti J. M. sökt mildra och förklara sin me-
ning, men “härigenom gjorde han sig än mer misstenckt
för att spela under ett täcke med dem, som på den tid
vid åtskilliga academier voro benägne för Syncretismo“.
Han skall ock i bref till konung Karl Gustaf öppet för-
klarat nödvändigheten af kyrkornas förening. En annan
sak bidrog äfven att skaffa biskopen ledsamheter. En
bruksförvaltare vid Vellinge blef anklagad för otukt, och
hade af Stockholms stads konsistorium blifvit dömd till
kyrkoplikt, men rymt till Preussen. Hustrun erbjöd pen-
ningeböter för honom, hvilket afslogs. Icke desto mindre
lät biskopen på eget bevåg intaga honom i Vellinge bruks
kyrka, medan han ännu var i Preussen. Detta ansåg preste-
ståndet vid 1660 års riksdag för olagligt. Till sist fann sig
regeringen föranlåten att genom bref 1662 13 7 förbjuda
biskopen att vidare skrifva i ämnet och alla andra att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
