Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 36. Erik Benzelius (1687—1700)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
förmaning af biskopen att ordinationen tilläts, dock under
försäkran från prestkandidaten om hans “förkofring oeh
tilltagande uti studier". Betygen, som af Benzelius utde-
lades voro omväxlande. Högsta betyget var E (egregius),
därnäst A (aliqvalis), så I (infinnus), sist O (nullus, nulla
seientia). Efter prestvigningen riktade han till dem all-
varligt manande ord om ämbetets vikt och ansvar samt
gaf hvar och en af dem ett särskildt bibelspråk att hafva
för ögonen i all sin ämbetsgärning, ett ord, lämpadt efter
hvars oeh ens olika uppförande under hans novitiat eller
proftid, tilläggande varningar och förmaningar. Så förma-
nades en, den blifvande kapellpredikanten Lindgren i Ö-
Vingåker, att “intet förhäfva sig eller stoltizera uti predik-
stolen samt efter han ock fört Eder och bannor på balim
han nu skulle taga sig till vara för sådant". För att ut-
öfva en ännu säkrare kontroll öfver sina presters studier
och vandel. utverkade han en kungl. förordning af år
1693 */„ om särskild examen för de prester, som begära
pastorat (den s. k. pastoralexamen). Själf var Benzelius
i studier, gudsfruktan, oegennvtta och rättskaffens vandel
en föresyn för andra. Sin allvarliga uppfattning af prest-
ämbetet lade han i dagen i de gripande ord, hvarmed han
tog afsked af sina barn. “Det är stort" — sade han till
sin äldste son — “att vara en rätt prest, och fordras en
bepröfvad tro och erfarenhet därtill".
Det tidehvarf, under hvilket Benzelius deltog i led-
ningen af sin kyrkas öden, har kallats den svenska kyr-
kans storhetstid. Det var ock en för’ kyrkans tillvaro syn-
nerligen blomstrande tid under Karl XI:s spira. Den präg-
lades i sina bästa representanter af en klar oeh ren lära,
af en fast bekännelse samt af en enkel och barnafrorn tro.
Man kan tryggt säga, att Benzelius såväl på grund af sin
teologiska uppfostran som genom den förbindelse han fort-
farande underhöll med Tysklands förnämsta teologer, Abra-
ham Calovius, Qvenstedt, Thomasius m. ti., väsentligen
bidrog att sätta denna fromma renlärighetsstämpel på sin
tids kyrka, härutinnan mäktigt stödd af envåldskonungen
Karl XI. Alla de genom hans hand utkomna kyrkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
