Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 44. Johan Adam Tingstadius (1803—1827)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
€. o. professor och samma år ledamot af k. bibelkommissio-
nen samt 1789 ord. professor, hvilken senare befordran
i han vann utan förslag, “emedan,“ såsom universitetskans-
lären i sitt betänkande yttrade, “helt visst ingen vore att
tillgå, som med T. kunde jämföras i snille och kunskaper
eller som genom så ypperliga skrifter visat sig äga alla
till sysslans värdiga skötande erforderliga kunskaper.“
“ifrån denna tidpunkt,“ yttrar en hans biograf, “blef
hans verksamhet allt mer och mer lysande både som förfat-
tare och som lärare i högskolan. Med den lifligaste kär-
lek till den österländska vitterheten hade han nu stadgat
de grundsatser, efter hvilka han önskade att pa vårt spiåk
öfverfiytta ebreernas skaldestycken, ej blott såsom den
lärda skriftforskningens särskilda föremål, utan äfven så-
som själfständiga konstverk för snillet och smaken.“
“Öfvertvgad att skaldekonsten oundgängligen fordrar
en högtidligare dräkt, friare ordfogningar och själfva språ-
kets upphöjelse öfver hvardagliga talesätt, kunde 1. dock
icke godkänna de prunkande och brokiga prydnader,
hvarmed flere nyare skalder mera missbildat än förskö-
nat forntidens vördnadsbjudande urbilder. Han eftersträf-
vade tvärtom att återgifva urskriften med den trognaste
sanning, lika ädel i uttrycket, som snabbt målande för
inbillningen genom det sorgfälligaste urval af hela det
svenska språkets djärfvaste och kraftfullaste ordställning.“
Också utöfvade Tingstadii ovanliga lärdom, i förening
med hans lika lyckliga förmåga att meddela sig, en säll-
spord dragningskraft till hans föreläsningssal. Hans lediga
och fängslande föredrag lockade till honom en talrik skara
lärjungar, och det både magistrar och teol. kandidater,
som “lifvade af framställningens behag uppfattade mäs-
tarens läror.“ Äfven andra, hvilkas studier gingo i en
annan riktning, kunde ej motstå begäret att lyssna till
den genialiske föreläsaren. En bland dessa var Erik Gustaf
Geijer, hvilken af T. tecknat följande korta, men karak-
täristiska bild: “Jag fann i professor T. en af de älskli-
gaste och humanaste människor jag någonsin sett. God-
het, välvilja och snille lifvade hvarje drag i hans ansikte.11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
