Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 44. Johan Adam Tingstadius (1803—1827)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Ungdomen vördade och älskade lika mycket den utmärkte
läraren, som den redlige vännen, hvilken särskildt under
sin rektorstid tog, när han kunde det, de studerandes parti-
och när Gustaf IV Adolf missnöjd nedlade kanslärsämbe-
tet, frimodigt urskuldade ungdomens politiska förvillelser.
Om Tingstadii verksamhet såsom vetenskapsman vittna
de skrifter han utgifvit, Utom de tolkningar han gemen-
samt med bibelkommissionens öfriga ledamöter utgaf, ut-
arbetade han ensam öfversättningar af Salomos Ordspråk,
Psaltaren, Job, Jesajas, Jeremias klagosånger, Höga Visan
o., s. v. Af den svenska allmänheten mottogos dessa öf-
versättningar, särskildt Psaltaren och Job, med verklig-
beundran; och hvarje bildadt hem, där sinne för den
uppenbarade religionen ännu fortlefde, skyndade att till-
egna sig dem. Såsom en motvikt mot det rådande reli-
gionsföraktet under denna “upplysningens“ tid, uträttade
dessa med snille, allvar och kraft återgifna tolkningar icke
ringa. Man begynte ana, att, äfven betraktad som blott
vitterhet, den ebreiska skaldekonsten ägde skönheter, som
kunde sättas, om ej öfver, dock vid sidan af den helle-
niska, romerska och fransyska diktkonsten, men hvilka
skönheter man föga märkt i den gamla öfversättningen,
undanskymda som de voro af ett tungt och antikveradt
språk. Man började begripa, huru Klopstock, själfva Mes-
siadens sångare, kunde ropa till David: “Hvem är Pindar
emot dig, o Betlehems son! Hvem har såsom du förmått
att lofsjunga den Evige!“
“Uti Tingstadii poetiska öfversättningar,“ yttrar von
Brinkman, hvilken i svenska akademien höll parentation
öfver honom, “beundra vi rikedomen af hans språk inom
gränsen af det allmänt gällande bruket, som han oftare
förädlar genom upplifvande af fornspråkets ålderdomliga
skönheter, än. genom avstämplade ordformer. Det fria
versslag, han härvid nyttjar, utmärker sig ej . genom ett
bundet staftal, men genom ett urval af de mest välklin-
gande ordställningar och genom ett lyckligt tonfall, hvars
klang ofta öfverensstämmer med sängens enklare eller
högtidligare, .innehåll. Vi beundra ej blott det svenska
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
