Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 44. Johan Adam Tingstadius (1803—1827)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
skaldespråkets allmänna öfverénsstämmelse med urskrif-
tens anda, utan ock själfva färgskiftningen af känslornas
målning ifrån- Jobs, Jesajas oeh Habakuks majestätiska
bildspråk till Jéremias eller Höga Visans ömt smekande
melodier.“
Utan t.vifvel kommer detta omdöme att stå fäst, ytt-
radt af en fin och skarpsynt kännare. Märkligt är emel-
lertid att därmed jämföra ett omdöme, uttaladt af J. O.
Vallin, hvilket innehåller motsatsen. Han klandrar just
de egenskaper i dessa teckningar, den nyare koloriten
m. m., hvarigenom T. eröfrat så många läsare och skör-
dat så stor beundran; “Hos denne skrifttolkare,“ yttrar
Vallin, “förenade sig det andaktsfulla hjärtat med det
skarpsinniga snillet, den säkra smaken med den mång-
kunniga lärdomen, för att gifva det kraftfullaste och mest
välljudande, mön tillika enklaste, klaraste uttryck åt an-
dan af det ord, som icke är människors, utan Guds. Det
lyckades i hög grad, men skulle utan tvifvel lyckats ännu
fullkomligare, om han ännu mera begagnat vårt gamla
häfdvunna högtidliga bibelspråk1’ — — —.
“Ingendera," säger en minnestecknare af framstående
rang, “af dessa båda loftalare uttalar sig dock därom,
huru Tingstadii proföfversättning uppfylde första vilkoret
för hvarje öfversättnings värde: riktig uppfattning af ori-
ginalets innehåll.“ Emellertid erhöll Tingstadii bibelupp-
fattning i främmande länder ett sådant anseende, att en
ordagrann engelsk öfversättning at hans psaltare utkom i
London med ett lofordande förord.
Under åren omkring 1810 bestod bibelkommissionen
hufvudsakligen af Tingstadius och Sam. Ödman med ärke-
biskop .1. A. Lindblom som ordförande. De båda profes-
sorerna, i anseende jämnvägande hvarandra, voro båda
mycket energiska och originella samt envist intagne i sina
egna satser; men för. öfrigt till naturen mycket olika, en
individualitet, som äfven satte sin prägel på deras olika
sätt att uppfatta och återgifva den heliga urkunden. Öd-
mans anhängare betraktade T. såsom en “genialisk fri-
skalare" och beskylde honom att gå mindre kritiskt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
