Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 48. Adam Teodor (Thore) Strömberg (1881—1889)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
skild församling och önska de, att densamma varder af
staten erkänd“ o. s. v., med klar framtidsblick yttrade:
“men om nu dessa bekännare ej vilja bilda särskilda för-
samlingar, om de icke önska, att den samma varder af
staten erkänd, hvad inträffar då? Då stå dessa främ-
mande trosbekännare det oaktadt kvar i den församling,
för hvars församlingslif de ej äga något hjärta, utan hvil-
ket de genom mer eller mindre öppet proselvtmakeri söka
undergräfva“. Och svaret pä dessa biskop Strömbergs
frågor hafva de frikyrkliga partierna under de sedan gång-
na åren med den mest talande öppenhet gifvit i hänsyns-
löst proselvtmakeri, hånande af kyrklig ordning, själftagen
nådemedelsförvaltning“ m. m.
S. var icke allenast en ständig ledamot af kyrkomö-
tet, han var jämväl, såsom vi nämnt, under flera år riks-
dagsman och ägde i sin snabba uppfattning, sitt säkra
omdöme och sin lätthet att- tala goda förutsättningar för
båda dessa offentliga uppdrag. Om han det oaktadt, un-
der dessa landtmannapartiets ’envåldsdagar i 2:dra kam-
maren, alltid nödgades stå i det besegrade mindretalets
led, så vittnar det blott därom, att han var för mycket
idealist för att någonsin nedlägga kampen för humanitets-
och kulturfrågor, och tillika för varmt fosterländsk för
att vilja afknappa på ett fullt tillräckligt försvar. En
glödande kärlek till hembygden, det vackra Strengnäs
med dess rika fosterländska minnen, hvarthelst ögat blic-
kade, hade hos honom svällt ut till en omfattande kärlek
till hela vårt land, en fosterlandskärlek, alltför oegen-
nyttig för att den skulle tillåta honom att följa partipoli-
tikens fana på kompromissernas väg i köpslagan om lan-
dets viktigaste frågor, eller söka bifall hos en radikal
press, som har pris för dem som blindt ställa sig under
dess lydno, men tadel åt dem, som efter sin öfvertygelse
kämpa för hvad de funnit rätt och ärligt. “Jag har har-
mats“, yttrar han, “då jag sett vårt lands själfständighet,
dess trygghet mot yttre och inre fiender göras till en köp-
mannavara bland dem, som makten hafva, och slutligen
har jag måst blygas, då jag sett, huru svensk lagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
