Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 48. Adam Teodor (Thore) Strömberg (1881—1889)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
väl och omsorgsfullt med rätta skyddar den svenske med-
borgarens kropp och hela hans yttre varelse, men lämnar
hans heder och ära och hans borgerliga anseende till
spillo, åt hvilken ekonomiskt och moraliskt ruinerad män-
niska som hälst“.
Strömberg var utrustad med ovanliga talaregåfvor.
Det klara formfulländade språket, den klangfulla sympa-
tiska stämman, det rika varma hjärtat gjorde honom till
vältalare. Särskildt var han alltjämt rustad att träda fram
vid det kasuella talet, då han förmådde fängsla, värma,
entusiasmera såsom få. Vid prestmöten, vid skolexamina
och andra tillfällen, hvem minnes ej, hur en stämning af
högtid for fram öfver salen, när S. tog ordet. Och vid
de visitationer, han höll ute i bygderna, voro hans korta,
kraftigt framsagda, af hjärtats värma och inspirationens
glöd genomträngda tal till menigheterna egnade att göra
ett djupt intryck. Framför allt var S. då i sitt esse, i
familjekretsarne, när det gälde att skänka de sörjande
medkänslans tröst eller att gifva högtidsglädjen en högre
lyftning; då dallrade strängar i hans bröst, som hugsva-
lande, upplyftande, hänförande ej lämnade något enda
hjärta utan intryck af stundens stämning.
Ej sällan klädde han sina tankar i poesiens dräkt,
där kvickhet och humor, toner och stämningar förnummos,
“som bragte själen i dallring, tolkade hjärtats djupare
känslor, minne och hopp, glädje och vemod, saknad och
sorg, kärlek och längtan11. Mest intagande torde dock
hans .sångmö varit, då hon “mild och vän skildrade all
den mjuka fägring, som vårt land och särskildt den sörm-
ländska naturen bjuder ögat, förande oss till den torfva,
där vårt barndomshem står, där de ljusa minnena dväljas
och de glada förhoppningarne vuxit i lummiga björkars
skygd“. Äfven på den religiösa diktningens område för-
stod han att med vana, vigda händer anslå toner, som
trängde till hjärtat; hans “Andliga sånger“ innehålla oför-
gängliga skatter af poesi, buren af en sannt biblisk anda.
S. var ej blott vältalare, han vai en skaldenatur och hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
