Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskoparne - 48. Adam Teodor (Thore) Strömberg (1881—1889)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
med glans försvarat en plats i svenska akademiens vittra
areopag.
Det var gifvet, att en man med sådana gåfvor och
egenskaper skulle veta ej blott att göra sig gällande^
utan ock att vinna hjärtan såväl ute i stiftet bland sina
prester, som ock i Strengnäs. I Strengjtäs var han allt,
den ledande själen i allt, som rörde samhällets utveckling.
För den järnvägsförbindelse mellan Strengnäs och det
öfriga landet, som nu är en verklighet, arbetade han med
outtröttlig ihärdighet, fastän han ej hann upplefva dess
fullbordan. Den nuvarande museilokalen för bevarande
af våra gamla minnen, som nu är inrymd i domkyrkan,
är ock en talande minnesvård af den varmhjärtade bis-
kopen. Biskopshuset från Johannes Matthise och Jakob
Serenii dagar har Th. Strömberg att tacka för dess • för-
rättande i en stil, värdig de 2:»e andra monumentala ål-
driga byggnaderna i staden: domkyrkan och läroverkshu-
set. Sådan var denne man, fängslande, hjärtevinnande, i
högsta grad gästvänlig och oegennyttig, därtill kraftfull
och verksam, en man, till hvilken särskildt hela Streng-
näs såg upp.
Det var då ej underligt, om det blef glädje i Streng-
näs, ja i hela stiftet, när det blef kändt, att man skulle
få behålla den så kär vordne domprosten, numera bisko-
pen, sedan han i valet mellan den mera lukrativa pastor
primarii tjänsten i Stockholm och det mera representa-
tiva biskopsämbetet i Strengnäs, hvartill han med sällsynt
enhällighet kallats, valt det senare. Förflyttningen från
domprost till biskopshuset var för S. icke en transport
till något nytt och främmande. I- 17 år hade han varit
domkapitlets v. prceses och var sålunda fullt förtrogen
med dess åligganden. Sitt presterskap kände han väl
såväl äldre som yngre; de senare hade han examinerat i
prest- och pastoralexamen. Som biskop och eforus var
han städse den välvilligo och humane förmannen, som
med säker blick ledde och bedömde ärendena och äfven
förstod som få att rättvist väga sina presters duglighet
och begåfning samt gifva hvarjom och enom sitt. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
