Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Oppunda Västra kontrakt - Västra Vingåker - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
goda kunskaper. Man plagierar något af Ernesti eller
öfversätter Schröck på godt latin, och sen ansvarar jag
för resten1’. Och därvid blef det.
Nu slog sig W. med allvar på teol. studier och prest-
vigdes i Lund 1813 19/12 samt aflade följ. år past.-ex. med
betyget “laudatur", hvilket alldeles hörde till ordningen,
så länge den gamle domprosten hade ett ord att säga.
För att undslippa hvarje besvärlig tankeansträngning vid
pastoralprof, tillämpade han nämligen för sin del den be-
kväma grundsatsen, att en pastorsadjunkt skulle hafva
“approbatur" i past.-ex., en skolkarl “cum laude" och en
academicus “laudatur". Docenten W. kunde således ej
undgå högsta betyget.
Med sådana lagrar i filos, och teol. fakulteten måste
W. hafva en vacker bana framför sig. År 1815 började
den 29-årige som domkkoadj. hos farbrodern och blef s. å.
kongl. hofpred. Snart blef emellertid Lundastugan för
trång för den af medgången bortskämde unge mannen
med de högtflygande vyerna. Predikanttjänsten vid lega-
tionen i världsstaden London hade alltsedan Serenii da-
gar varit en mycket ansedd plats, ett trappsteg till högre
äreställen. Dit rekommenderades W., antogs 1818 8/4 till
legationspred, (tilltr. somm. s. å.) och stannade på den
posten i 14 år samt mottog där inom den aristokratiskt
färgade episkopalkyrkan i England intryck för lifvet, som
omsider gjorde honom till en mycket myndig prelat.
År 1830, då det 300-åriga minnet af-Augsburg. bekän-
nelsens antagande firades, blef sedan för W. ett bemär-
kelseår. Han mottog då vid jubelfesten teol. doktorshat-
ten och kort därefter Str. stifts största pastorat. I “bi-
drag till Sveriges historia efter 1772“ berättar A. Fryxell,
att han omkring 1832 (skall rätteligen vara 1830) sökte
V. Vingåkers past., och fördenskull uppvaktade statsråden.
De svarade med vanliga sväfvande artigheter; men när
han för excellensen Rosenblad framställde sitt ärende, be-
traktade denne honom allvarsamt och utbrast slutligen:
“Han tyckes mig, min vän, vara tämligen ung att söka
ett så stort pastorat som vanligen lemnas åt äldre för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
