Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Öster-Rekarne kontrakt - Stenkvista och Ärila - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
655
Brannius i Stenkvista. Det första, som vicl tillträdet fäste
hans uppmärksamhet, var det tillstånd af okunnighet och
intellektuel vanvård, hvaruti det uppväxande släktet be-
fann sig; och det i trots däraf, att det var hemmans-
ägarnes egna söner och döttrar, och ej underlydande tor-
pares och statdrängars, som måste försmäkta i detta
mörker. Brannius hade nämligen i Stenkvista, som var
en hemmansägareförsamling, förmånen att få vädja till
föräldrarne för deras barn, ej till husbönderna för deras
tjänares barn.
Och prosten förstod på pricken, huru han skulle “ta
sitt folk“. Han vädjar alltså till deras bättre känslor och
lyckades äfven, märkvärdigt snart, redan 1780 få ett folk-
skolehus uppfördt i församlingen, det första ordentliga
skolhuset på landet i Rekarnebygden. Man uppgjorde
äfven en “skolinstruktion“ eller ett s. k. skolreglemente,
som var ganska strängt med afseende på skolförsum-
melser, så att kyrkorådet, när ej andra lampor ville förslå,,
kunde straffa med böter, ja äfven med stocken tredskande
föräldrar. Lärarekrafterna voro visserligen ännu långt
ifrån tillräckliga livarken med afseende på antal eller för-
måga. Men Brannius visste råd äfven för detta. Han
lät sin egen adjunkt hjälpa till med barnaundervisningen.
Han uppmuntrade sina lärare på allt sätt och fördubblade
därigenom deras håg att arbeta; han lyckades äfven så
småningom vinna allmogens sympatier för lärarekallet och
göra dess verksamhet så aktad bland folket, som det
denna tid var möjligt. Och för att göra de små krafter,
med hvilka han hade att röra sig, så fruktbringande som
möjligt inom hela socknen, lät han läraren under olika,
tider ambulera på flera stationer. Följden häraf blef, som
man lätt kan tänka sig, att lästerminerna i dessa ambu-
latoriska skolor blefvo mycket korta. Men för att barnen
skulle draga så mycket mera nytta däraf, gjordes dagens
lästimmar så många flera; ty man läste från kl. 7 på mor-
gonen till 7 på aftonen.
Och ämnena, hvaruti våra skolor för 100 år sedan
meddelade undervisning, huru få voro de ej mot nu; ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
