Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
- Tänk vad hon skall bli glad att få se så
mycket målningar på första dan.
De väntade och hoppades; i långa vårkvällarne
talade de endast om henne (eller honom), gissande
vilketdera, diskuterande namnen, undrande över dess
framtid. Men fruns tankar rörde sig mest om
huruvida hon skulle bli blond och lika hans gosse som
hon älskade.
Det fanns nämligen hos henne och hennes släkt
en underbar dyrkan av de blonda; om därför att de
liknade ljuset, under det de dunkelhyade erinrade
om mörkret, vore svårt att säga. De trodde alla
blonda om gott, talade illa om judarne oaktat lilla
fruns farmor varit judinna; och på mödernesidan, som
var av Holsteinsk bondsläkt, begagnades ordet jude
som ett förklenande tillmäle. Svärfadren var till
och med antisemit, men när Axel B. skämtade över
det bizarra häri, svarade frun:
- Du får inte skämta med det; ty det vilja vi
göra själva.
Slutligen en dag i maj då solen sken, anmälde
sig den okände resande, och efter tolv förfärliga
timmar befanns det vara en flicka som icke var
mörkhårig åtminstone.
Därmed skulle idyllen varit fullständig, men det
tycktes i dess ställe som om den tagit slut.
Den lilla syntes nämligen icke trivas i
jämmerdalen utan skrek, natt och dag. Ammor antogos, och
ammor avskedades. Fem kvinnor fyllde det lilla
huset och alla voro av olika mening rörande
barnavård. Fadren gick som en brottsling och var alltid i
vägen. Frun tyckte sig märka att han icke älskade sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
