Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barn och det kränkte henne så djupt att hon led
därav vid att se det.
Men samtidigt var hon själv transformerad till
moder och intet annat. Hon hade barnet i sin egen
säng, och kunde tillbringa större delen av natten
sittande på en stol och försjunken i beundran av den
sköna sovande. Ibland måste han in och beundra,
men han fann modren skönast i dessa ögonblick, då
hon glömmande sig själv endast med ett överlyckligt
leende försjönk i betraktande av sitt barn.
Men det drog upp till oväder utifrån också.
Befolkningen i bygden var mycket religiös; och barnets
beständiga skrik hade givit anledning till tal. Frågat
hade man därför om det var döpt.
Nu skulle barnet lagligen följa fadrens religion,
men som både han och modren voro indifferenta,
uppsköts dopet som något oviktigt, hälst ingen katolsk
präst fanns på långa håll.
Barnets skrikande var verkligen icke normalt
och när bygdopinionen började taga sig uttryck, kom
mormodren och anhöll att dop skulle ske.
- Folket sorlar, och man har redan hotat att
stena ert hus.
Det trodde icke de unga otrogna; utan logo.
Men sorlet ökades; en bondkvinna hade sett den
onde i trädgården, och den främmande herrn vore
en ateist.
Någon grund fanns nog i ryktet om
upphetsningen, ty folk som mötte kättaren på vägarne, vände
sig bort.
Slutligen kom ett ultimatum från de gamle:
- Barnet döpes katolskt inom tjugofyra timmar
eller familjen sändes över Bält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
