Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därpå svarade han: - Vi protestanter äro rätt
toleranta i vår tro, men när den göres till en
penningfråga äro vi lika fanatiska som några katoliker!
Ställningen var hotande, ty de unga ägde icke
ett öre att resa med. Och hans brev besvarades med
ett enkelt: Ut då!
- Att bli martyr för en tro som man icke äger,
är dock något barockt. Och att vi skulle börja leka
om trettioåriga kriget härnere väntade jag icke. Men
akta er, ni: norrmannen kommer! och tar sin dotter
med sig på trossen, ty han är norsk undersåte.
De kejserliga i stora huset började vekna, men
rådplägade nu om en krigslist.
Barnet förkunnades sjukt. Blev sjukare med var
dag. Slutligen kom mormodren med svit och
meddelade barnafadren att den lilla icke kunde leva
länge.
Det trodde han icke på.
Men efter en längre skogsvandring samma dag
kom han hem och mottogs av sin hustru, som
berättade att barnet mottagit nöddop av barnmorskan
i läkarens närvaro.
- I vilken tro döptes barnet? frågade fadren.
- I den protestantiska, förstås.
- Nej, det förstår jag inte hur en katolsk
barnmorska kan döpa protestantiskt.
Men som han såg att hustrun varit med i
komplotten, teg han.
Följande dag var barnet friskt, och det talades
icke mer om utvräkningen. De kejserliga hade segrat.
- Jesuiter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
