Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Barnet som man väntat sig skola binda makarne
ändå fastare, tycktes vara kommet för att söndra.
Hustrun fann sin man kallsinnig mot den lilla.
- Du älskar icke ditt barn!
- Jo, det gör jag, men som en far. Du skall
älska henne som en mor. Det är skillnaden.
Saken var den att han fruktade binda sig vid
den nyfödda, ty att en slitning med modren
förestod, det kände han i luften. Och att då vara bunden
genom barnet föreföll honom som en boja.
Hon å sin sida visste icke fullt hur hon ville
ha det. Älskade han barnet, så kunde det inträffa:
att han tog barnet från henne, när han gick; älskade
han icke barnet, gick han helt enkelt ifrån henne.
Ty att han skulle gå, det anade hon.
Han hade nämligen haft en teatersuccés i Paris
på våren, och en andra pjäs var annonserad till
hösten. Han ville således dit, och det ville hon med;
men barnet hindrade hennes rörelser, och reste han
ensam till Paris, finge hon aldrig se honom mer.
Nu kommo ofta brev med franska frimärken till
honom, och dessa väckte hennes nyfikenhet, i
synnerhet som han strax brände dem.
Denna senare omständighet, så stridande mot
hans vanor, blev för henne en anledning till
misstankar och hat.
- Du förbereder en resa? sade hon en afton.
- Ja, naturligtvis, svarade han. Jag kan icke
leva i denna osäkerhet att bli kastad ut på
landsvägen.
- Du tänker lämna oss?
- Först måste jag lämna er för att göra mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
