Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karantänmästarns berättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På tredje dygnet sände han efter läkaren, ty han
kunde icke svälja vatten ens. Då visade sig hans
furie i dörren.
- Har du sänt efter läkaren? Vet du vad det
kostar?
- Det blir alltid billigare än en begravning, och
för övrigt kan det vara difterit, som ju är farligt
för barnet.
- Tänker du på barnet?
- Ja lite!
Om hon nu kunnat förflytta honom i havet, hade
hon gjort det. Men hon behandlade honom som en
pestsmittad bara. Barnet, barnet var i fara!
- Mycket har jag upplevat, sade han viskande,
men aldrig har jag sett ondskan så stor hos någon
människa!
Och han grät, för första gången kanske på tjugu
år; grät över uselheten och kanske även över sitt
öde och sin förnedring.
Han fann det vid objektivt betraktande så
onaturligt att han, en framstående man i sitt fack, skulle
utan eget förvållande leva så uselt att till och med
pigan ömkade honom. Och det fanns sedan han kom
i frändernas hus intet att anmärka på hans
uppförande; han drack inte ens, även av det skäl att det
icke fanns något att dricka. Han hade sedan sin
ditkomst haft framgångar på teatrarne, men i stället
för att hjälpa honom som framgången brukar höja
vanliga dödliges anseende, bidrog det endast att
stegra hatet och det konstlade föraktet.
Att han mottagit gästfrihet hos stormrika
släktingar behövde väl icke han känna tungt, då han
ju var laglig arvinge till halva härligheten, men nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
