Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Högtiderna Jul och Påsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufwudstaden och på landet. Huru ser det då ut i Stockholm? Hela
werlden i rörelse, alla torg och gator hwimla af menniskor, stor marknad
hålles och allahanda prydliga och skämtsamma och läckra saker för barn
och flickor och Gud wet för hwem mer, äro då på bord och i bodar
upplagda och upphängda. Stortorget och andra platser i Staden äro
betäckta med flera rader af stånd och med oräkneliga ljus upplysta. Alla
handelsbodar, i synnerhet nipper- och galanteribodar äro eklärerade, ja
äfwen flera privata hus, ty Ärones Konung skall ju hålla sitt intåg i
werlden. Man tror att det är Karnaval, och ända till midnatten hwimlar
det under denna kalla Nordstjerna på alla gator och torg af glada och
jublande menniskor. Famillerna församla sig till glad gemenskap, barnen
blifwa begåfwade, de gamle erhålla och skicka sina Julklappar, allt hwirflar,
stojar, och hwimlar i uppfyld eller wäntande glädje. – – Julklappar kallas
dessa skänker, som man tillskickar hwarandra. Detta bruk är werkligen
oändligt angenämt och ger tusen tillfällen både att fröjda och att bry.
Det är Nordens Saturnalier; hwem kunde och wille då upptaga
någonting illa? Man kan dessa dagar bistå nöden och förlägenheten, utan att
förödmjuka; man kan roa och bestraffa den qwicka genom ett i gladt
lynne alstradt skämt; man kan tukta den fåfänga dåren, förmana och
tillrättawisa den felande, utan att beswära domstolen; man kan på ett
fint och delikat sätt tillsända den älskade sitt hjertas stumma och dock så
wältaliga tolkar, hwilka på denna tid winna mera framgång än på
hwarje annan, och kanhända just nu finna den lättaste wägen, emedan
glädjen gerna är kärlekens förelöpare. – – Hundrade och tusende särskildta
bud och masker, postiljoner till fot, till häst och på krycka äro denna
afton ända till sent på natten i rörelse till en del i de aldra
äfwentyrligaste och narraktigaste förklädningar, som en förwägen fantasi någonsin
kan tänka sig. Ty underbart och owäntadt måste Julklappen komma
och dess sändare och öfwerbringare måste wara okänd och blixtlikt wisa
sig och förswinna såsom en ande. – – Werlden måste denna dagen en
gång riktigt wändas upp och ner. Och werkligen anstränger man sig
utomordentligt, att öfwergå hwarandra i qwicka och narraktiga infall,
och äfwen deruti att man så mycket möjligt förswårar Julklapparnas
igenfinnande, hwilka ofta äro så narraktigt inpackade och så underligt
gömda, att man med många måste lossa, uppskära, uppweckla och söka,
och åter genomsöka det bortkastade; innan man kommer till kärnan, Wi
antyda detta tillräckligt, då wi berätta, att en fin guldring eller ett litet
örhänge blir inskjutit i en centner tung kista eller att ett nätt guldhjerta
sitter gömdt i en pundswigtig Julkaka. Äfwen det infallet har man
flera gånger sett, att någon skänkt sig sjelf såfom Julklapp och låtit rulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
