Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Fru Brita på Storö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 GÖTISKA RUMMEN
- Ursäkta! - Och Holger lämnade de unga.
Genom den halvöppna dörren hördes några spridda
utrop.
- Va säger ni? - Kors i Herrans namn! - Det
är otroligt. - Jo, de sitter här i mitt rum, och jag
skall genast skicka ut dem! - Det är för gement!
- Att far, far skulle... ? - Nej, tack! - Och
prästen tror på det? - Kors i jissu namn! - Vet
ni... Vet ni... Hälla!... Har läkarn varit ute ? ...
Va sa han då?... Ingen yttre åverkan!... Ja, ajö
så länge; de kommer med nästa båt!
Holger kom ut, vit om näsan, vilken var smal
som en kniv.
- Kors i Herrans namn en sån historia!... Mor
är död! Död i sin säng!
- Är mor död?
- Ja, och det värsta: folket säger... att far är
misstänkt... därför att hans process endast kunde
nedläggas... på detta sätt!
- Det var rysligt! utbrast Ester, som i detta
ögonblick ej rätt visste vart hennes sympatier skulle
gå. - Och vad säger läkarn?
- Han kan icke se annan dödsorsak än
hjärtslag.
- Då måste vi resa ut, genast!
Icke en tår fälldes, icke annan sinnesrörelse
visades än allvarlig förvåning. Man kände livet och dess
brutala manér; man var beredd på allt från början,
och i kampen, den eviga kampen om allt, måste ju
någon duka under.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
