Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Höjer tar gården själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var som förgjort för Höjer, och aldrig vågade
han mer ta sig en fridag på skytte, utan måste ligga
i jämnt och samt. Och när han såg gubben komma
hem med fåglar lite emellan, så sved det i honom.
– Jojo, känn på du, sa styvfadren.
– Ja, förlåte mig, men jag tror ingen har det
så bra som den som tjänar! mente Höjer.
– Jo, du sa annat förr, du, men du visste inte
bättre!
Så gifte Höjer sig på försommarn, och gubben
strax efter. Då blev det en ny visa med
kvinnfolkena, så ettrigt, så ettrigt. Och gubbarna retades
i luven på varann. Men styvfadren, som var den
slugaste, gick alltid ifrån saken med vinning.
Skulle Höjers piga gå och mjölka på skogen så
lät gubben henne först ropa ihop alla korna till
fållan, och på det vann hans piga en halv timma.
Inte kunde hon hjälpa det, att korna följdes åt,
och det var småaktigt av Höjer att se på sådant.
Höjer ville inte vara småaktig, och fastän han
tyckte att pigorna kunde skifta med görat, så lät
han saken gå sin gång.
Men hatet började gro mot gubben, och fastän
denne nog var en spjuver, förstås, så var han inte
skuld till allt. Bra mycket i alla fall. Och av allt
som de hade tillsammans förstod han att klå åt sig,
där något var att vinna, att skudda av sig, när det
ålåg honom något.
Slutligen blev Höjer ledsen på alltihop, när han
såg att han hade det sämre nu än förr, och till den
fjortonde mars hade han i all tysthet tagit sig en
arrendator.
Nu var det Höjers tur att skratta. Arrendatorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
