Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Höjer tar gården själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vann, så fick man ingenting, där ingenting var att ta.
Och mäta ut var inte heller lönt, där intet var att
mäta, då ju Höjer själv var ägare till alla inventarier
och kreatur. Vräka kunde han inte, ty kontraktet
var icke så stiliserat, och under alla förhållanden
var det lugnare att ha gäldenären under sina ögon
än låta honom löpa sin väg och kanske aldrig få se
honom mer.
Arrendatorn blev därför sittande, och nöd gick
inte på honom, men på Höjer gick det hårt, ty
han hade ju avhänt sig nästan all sin egendom, och
hade tillochmed gjort dagsverken gratis.
– Det här är då alldeles rasande, menade Höjer,
när nöden tvang honom att beklaga sig för styvfadren.
Och aldrig har jag haft en glad dag sedan
jag hörde upp att tjäna. Då hade jag maten och inga
bekymmer, men sen jag fick mitt eget, får jag gå
dräng utan lön och se på hur andra äter mitt bröd
opp.
– Ja, ser du, du har inte rätta förståndet du,
svarade gubben, och den gång du ville snyta din
arrendator, så lade du grunden till allt som hänt
dig sen!
Detta var delvis saken, ty Höjer var född till
att tjäna, men den som först brutit rätt och billighet,
det var styvfadren, och därför tvang han de andra
att bryta igen, såvida inte de ville gå under, och
det ville de inte.
Ont blev värre! För att knipa ut
arrendesumman lade Höjer på sin arrendator nya onera, som
denne sökte skudda av sig. Och snart upptäckte
man att han gjort odlingarne på svindleri, så att han
sålde veden, som höggs vid röjningen, och vad värre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
