Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Höjer tar gården själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var, sög den nya jorden läns, då han inte kunde
gödsla den. Och det hade ingen beräknat, ehuru
man väl visste, att boskapen knappt var tillräcklig
för att hålla i stånd den jord som fanns. Men
arrendatorn gick lös på skogen med sina odlingar, som
bara bestodo i att hugga och hacka, och så ta en
havreskörd mellan stubbarne, som snart grönskade
upp som aronsstavar. Och samtidigt föllo kreaturen
i sin, oxarne magrade och gårdens bestånd var hotat.
Allt detta måste Höjer åse utan att kunna röra ett
finger. När det stod upp ett stormgräl, svarade
alltid arrendatorn:
– Det står så i kontraktet.
– Ja, men det var inte meningen, svarade Höjer.
– Ja men det står så, liksom det inte stod så
att du skulle sätta trettio nät, när meningen var
att halvt dussin. Orätt går igen! Skyll dig själv.
Efter de fem årens utgång hade Höjer måst taga
hypotekslån för att muta bort arrendatorn och rädda
sin skog, men arrendatorn köpte sig en gård i
grannskapet på besparingarne.
Och Höjer måste återigen ta gården och börja
kampen mot tjänstefolket, som nu var värre än
någonsin. Ibland tänkte Höjer sälja gård och grund,
men det fanns inga andra köpare än fattiga krakar,
som ville betala med inteckningar, naturligtvis löpande
utan ränta. Att ta arrendator igen aktade han sig
för, och det återstod sålunda inte annat än låta sig
ätas levande av tjänstefolket.
– Ja, ser du, min gosse, sade pastorn, som
blivit anmodad avge utlåtande, den som inte är skapt
till herre, den blir aldrig herre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
