Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Skräddarns skulle ha dans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stannade. Stallströt var utbrunnet, och han fick inte
tid att skaffa mer. Så kom stora hettan i juli, och
nu sköt det på igen och blev blom. Först tunna
hanblommor och så knubbiga honblommor med en
liten grön ärta i botten. Han luftade och han
spritade, skuggade när solen brände och stängde när
det mulnade. Blev det så fjorton regndagar utan sol,
och hela maskineriet stod stilla igen. Nu vattnade
han med varmt vatten och bäddade runt med halm
och lagårdsströ, och när augusti bröt in med
rötmånadshetta, så bergväggen var som en bakugn,
då knallade det igen, ärterna svällde ut till gåsägg
och fick räfflor med ludet emellan. Åtta stycken
hade han nu så stora som nävar, och de började
redan lukta svagt, så att han lade tegelflis under
dem. Det var en hel historia med de melonerna,
och bara solen höll sig framme, så skulle han ha
dem i hand om en vecka.
Därför satt han nu på sitt bord och höll utkik
på drivbänken, som om han bevakade solstrålarne
därborta vid bergväggen, och han var uppriktigt glad
i sitt sinne, för vinden stod sydlig och det hade
inte regnat på sjusovaredagen.
– Hör du, Anna, du, ropade han med sin
kikhoströst till systern, som stod i köket och rensade
flundror.
– Nå, Gustav! svarade Anna, utan att lämna
sitt arbete.
– Jo, ser du, jag hade tänkt som så, att vi
skulle ha dansen som om lördag, innan folket ger
sig ut på strömmingen; vad säger du om det?
Det blev litet tyst först, så att man hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
