Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Flickornas kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Kom så gå vi ut, sa Mari och viftade sig
med näsduken.
Axel gick med ut på verandan, men visste inte
vad han skulle säga; oaktat månen sken och det
varit hett i stugan.
– Ska vi gå i skogen? frågade Mari och såg
på herr Axel.
– Nej, nu vill inte jag! svarade han. Förra
gången ville inte du! Så kan det vara!
Mari gick in igen och dansade hela afton med
samma lugn som om hon burit vatten eller rensat fisk.
Året därpå var hon förlovad med en hederlig
skomakargesäll, och försvann ur historien.
Sex år senare, efter en dans, sutto en
morgonkvist på ön, ungbonden Albin, gift, med två barn,
och den berömde målaren Axel ***, också gift, med
tre barn, vid ett glas glögg och pratade. När
fruarne sågos utom hörhåll, girade samtalet över åt
gamla minnen och flickor naturligtvis.
– Hör nu Albin, minns han Mari, frågade herr
Axel, som om nattens vaka drivit upp gamla intryck.
– Jo, det gör jag nog!
– Det var en underlig flicka, inte sant?
Albin såg plötsligen lömsk ut.
– Ja, dum va hon, för hade hon inte gått i
lag med herrn, så hade hon varit min hustru nu!
– Ah, vad han säger! Han tror att jag var
när henne då?
– Ja det tror jag vad jag vill!
– Naturligtvis skulle jag säga det, om det varit
så, för nu behövs det inte döljas. Men det
egendomliga är att det var inte så.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
