Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skärkarlsliv - Flickornas kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom. Nå det sista var det bästa, och nästa gång
lovade han sig ta flickorna på ett annat sätt.
I augusti hade bonden dansnöje på ön och Axel
var med. Där voro bara fula flickor, som inte
lockade honom, och han dansade ej. När skymningen
fallit, satte han sig på farstukvisten att röka, vid
skenet av lagårdslyktan, som var uthängd till
eklärering.
Ett, tu, tre hörde han glam på backen och ett
fruntimmer syntes omgiven av kamraterna, som ville
bjuda upp henne till dans. Han kände kvinnorösten
som bekant, och i nästa ögonblick stod Mari framför
honom.
Hon var klädd i hatt och kappa, och såg
utspökad ut; hade fått sätt och fasoner, och efter
en kort och glad hälsning avvisade hon herrarnes
inbjudning för att taga målarens arm.
– Jag vill dansa med herr Axel, sa hon.
Och herr Axel dansade med henne, ställde henne
vid spiseln och såg på henne. Hennes kinder voro
fylligare, och hade en dålig, röd flammig färg, hennes
förr så vilda hår var slätkammat med pomada och
hennes fasta barm hade givit sig ner i korsetten.
Maria Stuarts-krage hade hon och manschetter,
och pojkarna svärmade som flugor kring henne,
medan herr Axel stod där oberörd väntande
få bli lös.
Och medan han väntade, tänkte han på hur
vacker hon var den gången, när hon gick barfota
och i lintygsärmarne och bar vattämbaret från
brunnen – som han alltid sprang ut och hjälpte
henne med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
