Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Attila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATTILA 147
Efter en ny halvtimme var staden försvunnen
och den blåa sjön också.
- Trolla kan de, sade romaren, men detta
övergår allt.
- Det är en fata morgana eller en luftspegling,
upplyste vägvisaren.
Karavanen stannade mot aftonens inbrott för att
vila över natten.
På en landremsa där Bodrog faller ut i Theiss
hade Attila sitt ståndläger, ty stad kunde det icke
kallas. Palatset var av lackerat trä i bjärta färger,
liknande ett kolossalt tält, vars stil sannolikt var
hämtat från Sina eller Silkeslandet. Frustugan
uppförd tätt invid hade en något avvikande form, som
kunde ha kommit norrifrån med goterna, eller också
från Bysanz, ty huset var prytt med rundbågar
av trä.
Inredningen tycktes vara hopstulen från alla folk
och alla länder; mycket guld och silver, silke- och
sammetbonader; romerska möbler och grekiska kärl,
galliska vapen, gotiska vävnader. Det liknade en
rövares bostad och var så också. Utanför palatsets
inhägnad vidtog lägret med dess nerrökta tält. En
samling hästbytare eller hästtjuvar vimlade i gatorna
och där var lika mycket hästar som människor.
Därutanför betade hjordar av svin, får, getter och
nötboskap, levande proviant till denna oerhörda hord,
som endast kunde förtära och förstöra, men intet
frambringa.
Nu på bröllopsdagens morgon rörde sig i detta
läger tusenden små människor med krokiga ben och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
