Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fadren. Sorgespel i tre akter - Andra akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FADREN 65
arbete och varit oskyldig, vad kan du ge mig igen
för det?
LAURA.
Nu är du fullt vansinnig!
RYTTMÄSTARN sätter sig.
Det är ditt hopp! Och jag har sett hur du
arbetat för att dölja ditt brott. Jag har haft medlidande
med dig, därför att jag icke förstod din sorg; jag
har ofta smekt ditt onda samvete till rö, då jag
trodde mig jaga bort en sjuklig tanke; jag har hört
dig skrika i sömnen utan att jag ville lyssna. Nu
minns jag, den natten före sista - det var Berthas
födelsedag. Klockan var mellan två och tre på
morgonen och jag satt uppe och läste. Du skrek som
om någon ville kväva dig: »kom inte, kom inte!»
Jag bultade i väggen för att - jag inte ville höra
mer. Jag har länge haft mina misstankar, men jag
vågade ej höra dem bekräftade. Detta har jag lidit
för dig, vad vill du göra för mig?
LAURA.
Vad kan jag göra! Jag skall svära vid Gud och
allt vad mig är heligt att du är far till Bertha.
RYTTMÄSTARN.
Vad gagnar det, då du förr har sagt att en mor
kan och bör begå alla brott för sitt barn. Jag ber
dig, vid minnet av det förflutna, jag ber dig som
den sårade om en nådestöt: säg mig allt. Ser du
icke att jag är hjälplös som ett barn, hör du icke
hur jag beklagar mig som inför en mor, vill du icke
glömma att jag är en man, att jag är en soldat, som
med ett ord kan tämja människor och kreatur; jag
5. - Strindberg, Naturalistiska sorgespel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
