Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - I midsommartider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjärtat; och där satt ett stort, milt modersöga, som
såg kärligt på den döda flickan; och i det ögat hängde
en klar tår av furukåda, som av den nedgående solens
strålar gnistrade i rött och grönt likt en diamant.
– Sover flickan? frågade barnet, som nu fått
syn på den döda.
– Ja, hon sover.
– Är det en brud, mamma?
– Ja, det är en brud.
Modren hade känt igen henne! Det var den
flickan, som skulle stå brud till midsommar, när
sjömannen kom hem; men när sjömannen skrev, att
han först kunde komma till hösten, så brast hennes
hjärta; ty hon ville icke vänta till hösten, då träden
fällt löven och stormarne börjat gå.
Hon hade lyssnat på duvans sång, och förstått
den. När nu den unga modren gick, visste hon
vart hon skulle gå.
Hon ställde den tunga korgen ifrån sig utanför
grinden och tog barnet i sina armar; styrde stegen
ut i nästa äng, som skilde henne från stranden. Det
var ett hav av blommor som susade och viskade om
hennes vita kjortel, vilken färgades av alla slagen
frömjöl; humlor, bin och fjärilar lyfte på vingarne
och flögo framför sjungande i ett enda brokigt
guldmoln. Ner mot stranden gick hon med lätta steg.
Då såg hon ut på viken en vit segelbåt komma
med spända segel rätt ner mot bryggan, men det
syntes ingen vid styret. Och hon vadade vidare,
badande i blommor och blomsterdoft, så att hennes
vita kjortel såg ut som en blomstersäng men med
mycket finare färger.
Nere i strandens pilar stannade hon; där satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
