Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UTVECKLINti 205
upprop till levnadslust och glädje över tillvaron.
Men när hon kom till sista versen där jungfruns
livlösa kropp träffades i forsen, dit Näcken fört henne,
då vaknade samvetet och han vände hem för att
icke lockas längre i djupet av den fagra havsfrun
som satt därute på sjön och redan dragit hans hjärta
från de himmelska tingen och skaffat honom den
skymfen att bli tillbakavisad som ovärdig att
framställa den heliga jungfruns bild.
Han gick som en skugga sakta tillbaka till slottet.
Men när han stannade på trappan och såg över till
klostret huru de heliga männen lågo med hakorna
på muren och lyssnade till sången, då bad han Gud
förbanna den onda kvinnan som stört den heliga
Marias frid och oroat hennes trogna tjänare.
När han så stod i sina fromma tankar hörde han
en grov mansröst bakom sig tätt invid örat som
sade:
- Det hjälper inte att äta gräs. Kom nu Botvid
och spela bräde med mig.
Det var den gamle slottsvaktaren, som lade sin
arm på Botvids axel och förde honom in i en
kammare, där brädspelet stod färdigt vid det uppslagna
fönstret. Botvid var såsom betagen av den gamle,
ty han ville gå upp till sig och göra bön, men han
stannade ändock så gärna därnere. Snart skrällde och
smällde brickorna i furulådan, Botvid blev slagen,
ty han var tankspridd. Han skulle betrakta den
gamles händer om de liknade hennes, han skulle
se om näsan och ögonen påminde om hennes och
han blev glad när han såg att den gamle hade små
oron. Men han skulle också betrakta kammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
