Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTVECKLING 229
seelse, än en jungfru som oskyldigt beskylles för
en dylik.
Det blev en lång tystnad. Botvid hade fått sikte
på en lazurblå klädning som hängde fram under
tavlans nedre kant. Det gick en rysning genom
honom. Skulle det kunna vara möjligt? Då vore
ju detta en förfärlig synd och ett hån mot det som
åtminstone för andra vore heligt. Han hörde lätta
fjät bakom sig, ett svagt utrop och Maria låg i
armarne på Giacomo som förgäves sökte befria sig
från henne och med ögonen antyda att de icke voro
ensamma. Botvid vände sig om så bullersamt som
möjligt och där stod hon med de halvslutna ögonen,
det oroliga blyga och skalkaktiga uttrycket i sitt
ansikte, alldeles som på målningen. Det var sålunda
sant! Giacomo bröt den pinsamma tystnaden och
sade:
- Botvid tycker att du icke ser tillräckligt helig
ut, Maria.
- Det tror jag också, inföll hon, men det är
Giacomo som narrat mig, jag ville aldrig vara med
om detta, och jag tycker det är förfärligt synd.
- Synd! återtog Giacomo. Ja det är synd om
munkarne som skola berövas sin själaro, när de få
se något så skönt, men utan frestelse ingen dygd!
- Så! Har du sett nog nu Botvid, så bära vi ner
tavlan till dess bestämmelseort.
Målningen, som var utförd på duk efter det nyss
antagna sättet, rullades ihop och hissades ner genom
fönstret, varpå de båda konstnärerna togo den under
armen och buro ner till klostret där man med otålighet
väntade den så länge motsedda nyheten. Man hade
lövat kyrkan och klätt Mariae kapell med blommor;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
