Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Tyst, tyst! lugnade far. Man skall vara mjuk
i mun, när man talar med herrar. Och därpå lockade
han Tjasse.
Den förste ryttaren som tagit ordet var en ung,
blek man, som såg ut som en gosse i kroppen, men
med en åldrings huvud på axlarne. Han var klädd
i sammetsjacka och kyller och hade sadelröret spänt.
Den andre ryttaren var hans ridknekt.
– Vet du vem du talar vid, lurk? frågade han
Jost.
– Nej, det vet jag inte och vill inte veta det
heller! Men om du kränker ägofriden, så skyll dig
själv!
– Du var alltså icke till kyrkan i söndags?
– Nej, svarade Jost, som oaktat faderns knuffar
behöll ordet. Förr, när man fick höra Guds ord, gick
jag i kyrkan, men nu när man bara får höra
kungörelser, så bryr jag mig inte med det!
– Innan jag bränner dig, så skall jag tala om
att jag är lagmannens vikarie, konungens länsherre,
och att du är min bonde! Och du, gamle, håll din
pojke i tygeln och svara själv, om du har läder i
mun!
– Jag har aldrig hört att kungen kan sälja fria
bönder, sade Thomas, men om han kan det, så är
det väl så! Vad är den nådige herrens vilja?
– Den är du skyldig känna, men jag vill ändock
säga dig den. Norra Motets allmänning, som icke har
någon ägare, tillhör numera Sveriges krona och med
alla de rättigheter, som tillkomma ägaren. All jakt
och allt hygge är således konungens; och detta till
bondens bästa, ty bonden skall sköta sin jord och sitt
fiske och inte springa i skogen. Nu vet du det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
