Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 SYNDASOCKEN
- Han är rolig i alla fall, sade han högt.
Klockan var nu inemot tolv.
- Tala om något trevligt! sade Askanius, icke
för att få höra något utan för att få vila sig. Och
han satte sig i posityr som om han väntade ut deras
snack med tålamod och undergivenhet; under tiden
lekte han med sina egna tankar och läste över vad
han skulle säga sedan.
Tjärne, som kände taktiken, vände sig nu direkt
till Libotz och började tala om Paris, fick svar och nya
bidrag.
Nu skulle en vanlig människa i Askanius’ ställe
ha uttryckt sin förvåning över att de herrarne också
varit i Paris, och med en släng av självhumor ha
räddat sig med ett leende åt sin narraktighet nyss,
men Askanius var ingen vanlig människa, ty med sina
goda egenskaper ägde han den största subjektivitet,
härsklystnad och egenkärlek. Han var centrum i
denna lilla värld av hungriga och skuldsatta som
levde på hans barmhärtighet; sången och Paris voro
hans enskilda tillhörigheter, och dem fick ingen annan
titta på. När han nu hörde, att de varit i Paris,
vilket han visste förut, frestades han hugga in med
anmärkningar och rättelser, men hans högfärd tog
överhanden, och han blossade bullersamt på sin cigarr,
andades tungt under ansträngningen att hitta på ett
spritt nytt samtalsämne, som kunde klippa deras
tråd.
Några gäster, som avlägsnade sig, tittade på
rutan, och Askanius passade tillfället, reste sig och
drog ner rullgardinen:
- Jag tror vi dra ner gardinen, sade han, satte sig
igen och sporde: - Vill inte herrarne röra på glasen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
