- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
140

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MO SYNDABOCKEN

när han krökt om med vägen, stod Karin lutad mot
ett träd och grät.

De gräto tillsammans, tysta först, i gemensam
förtvivlan att icke räcka för varandra, icke kunna fylla
ut varandras tid, tills Karin slutligen utbrast:

- Att det var så svårt, det kunde jag aldrig tro!

- Detta är det svåraste av allt! sade Libotz.
Men ska vi skiljas på en stund, du går den vägen,
och jag över åkrarne, så råkas vi vid hagen.

Förslaget var ovanligt, men gott och det antogs.
Libotz kom in i sin process, blev sig själv och antog
dimensioner, hörde vittnen, talade inför domstolen
och övertygade motparten, ett ovanligt fall, som
endast kunde ske ute på en åker, då parterna voro
frånvarande.

När han kom fram till hagen och Karin, fann
han det helt naturligt att han talade om det som
fyllde hans sinne, och utan inledning började han
referera målet. Det var visserligen bara en ägotvist,
med underhållsskyldigheter, broläggningar och
gärdsgårdar, men han levde när han talade om sitt arbete,
han fyllde tomrum och han lade ut personligen.
Karin hörde mänskoröst; ensamheten hon icke var
van vid befolkades, och hennes fästman visade sig
till sin fördel. Hon kastade in småfrågor som eldade
honom fortsätta, och hon uppmuntrade honom så att
han, när det målet var slut, tog upp ett annat, som
han gjort sig till en triumf. Men det var lite långt
och invecklat, tröttande genom sin mängd av namn,
dock, han talade sig varm, han gick lättare som efter
trumma, och de nådde slutligen Gröndal. Klockan
befanns bara vara elva, och det öppnades icke förrän
två, då middag skulle ätas. Det var ju en ryslig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free