Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid likvakan. A.-T. 9. 2. 1911.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid likvakan.
När en människa går hädan, och lämnar flera
testamenten efter sig, så är endast det senast daterade
det som gäller.
Gustav Frödings litterära dödsbo är redan
upptecknat; av hans personliga är testamentet från 1898
det som för mig är gällande: det är hans »Sista
vilja».
Jag älskar tystnad i sorgehus, jag finner den
passande, och domen över död man bör nog passera
instanserna innan den lagfares.
I likrummet brukar man ännu i dag hålla tyst, tyst
för att icke störa den sovande; Israels barn hålla till
och med tre dygns likvaka, och bruka därvid läsa
ur sina heliga böcker. Jag skulle i Gustav Frödings
likrum vilja läsa det skönaste stycket ur det Gamla
Förbundets heliga skrift, och som jag vet att den
avlidne måste älska, sedan han slutligen upptäckt både
det Heliga språket och Den Heliga skrift.
Jag ville läsa ur Predikaren, där han så vackert
ber ynglingen i sin ungdom tänka sig före...
Förrän de onda dagarna komma
och de år nalkas, om vilka du skall säga:
»Jag finner icke behag i dem»;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
