Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kampen för att skapa ett socialdemokratiskt arbetarparti i Ryssland. (1883—1901) - 1. Livegenskapens upphävande och industrikapitalismens utveckling i Ryssland. Det moderna industriproletariatets uppkomst. Arbetarrörelsens första steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på landsbygden ökades. Antalet medelstora bönder minskade
emellertid årligen.
Ar 1903 räknade man i Ryssland ungefär 10 miljoner
bondgårdar. I sin broschyr "Till de fattiga på landsbygden" beräknade
Lenin, att av detta antal inte mindre än tre och en halv miljon
gårdar innehades av bönder, som saknade hästar. Dessa fattiga
bondefamiljer besådde vanligen en obetydlig jordlapp, den övriga
jorden lämnade de åt kulakerna och gick själva ut på
arbetsförtjänst. På grund av sin ställning stod fattigbönderna närmast
proletariatet. Lenin kallade dem lantproletärer eller halvproletärer.
A andra sidan hade halvannan miljon (av hela antalet 10
miljoner bondgårdar) rika bondgårdar, som innehades av kulaker,
slagit under sig hälften av all odlad bondejord. Denna
bondebour-geoisi blev allt rikare, trängde undan fattig- och medelbönderna,
berikade sig på lantarbetarnas och daglönarnas arbete samt
förvandlades till jordbrukskapitalister.
Redan på 1870-talet men isynnerhet på 80-talet började
arbetarklassen i Ryssland vakna och tog upp kamp mot kapitalisterna. I
det tsaristiska Ryssland var arbetarnas ställning oerhört svår.
På 80-talet uppgick arbetsdagen på fabriker och verkstäder till
minst 12V2 timme, i textilindustrin ända till 14—15 timmar.
Kvinno- och barnarbete exploaterades i stor utsträckning. Barnen
arbetade lika många timmar som de vuxna, men erhöll liksom
kvinnorna betydligt mindre arbetslön. Arbetslönen var omåttligt
låg. Största delen av arbetarna erhöll endast 7—8 rubel i månaden.
De allra högst avlönade arbetarna på metallfabrikerna och i
gjuterierna erhöll ej mer än 35 rubel i månaden. Något arbetsskydd
existerade inte, vilket medförde massor av olycks- och dödsfall bland
arbetarna. Det fanns ingen arbetarförsäkring, och läkarhjälp
erhöll man endast mot betalning. Bostadsförhållandena var
ohyggligt svåra. I arbetarkasernerna, i små kyffen bodde 10—12
arbetare. Fabriksägarna bedrog ofta arbetarna vid uträkningen av
lönerna, tvingade dem att köpa livsmedel till hutlösa priser i
fabrikernas butiker och plundrade arbetarna genom att pålägga dem
böter.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
