Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kampen för att skapa ett socialdemokratiskt arbetarparti i Ryssland. (1883—1901) - 2. Folklighetsrörelsen och marxismen i Ryssland. Plechanov och hans grupp ”Arbetets frigörelse”. Plechanovs kamp mot folklighetsrörelsen. Marxismens spridning i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryska pressen i utlandet vid en tidpunkt, då det ännu inte fanns
någon socialdemokratisk rörelse i Ryssland. Det var nödvändigt
att framför allt teoretiskt, ideologiskt bereda väg för denna
rörelse. Det viktigaste ideologiska hindret på vägen för marxismens
och den socialdemokratiska rörelsens spridning var vid denna tid
"de folkligas" åsikter, som då var förhärskande bland de upplysta
arbetarna och de revolutionärt sinnade intellektuella.
I och med kapitalismens utveckling i Ryssland blev
arbetarklassen en mäktig progressiv kraft, som var i stånd att föra
organiserad revolutionär kamp. Men "de folkliga" förstod inte
arbetarklassens ledande roll. De ryska "folklighetsmännen" hade den
oriktiga uppfattningen, att det inte var arbetarklassen utan
bönderna, som utgjorde den revolutionära huvudkraften, samt att
tsarens och godsägarnas makt kunde störtas enbart medelst
bon-de-"revolter". "De folkliga" kände ej arbetarklassen och förstod
inte, att bönderna ensamma utan förbund med arbetarklassen
och utan dess ledning ej kan besegra tsarismen och godsägarna.
"De folkliga" förstod inte, att arbetarklassen är samhällets mest
revolutionära och mest progressiva klass.
"De folkliga" försökte till en början att resa bönderna till kamp
mot tsarregeringen. I detta syfte klädde sig de unga revolutionära
intellektuella i bondekläder och begav sig ut på landsbygden —
"till folket", som man sade på den tiden. Härav kommer också
namnet "de folkliga". Men bönderna följde dem inte, emedan de
inte heller på rätt sätt kände eller förstod bönderna. De flesta
"folklighetsmännen" häktades av polisen. Då beslöt "de folkliga"
att fortsätta kampen mot det tsaristiska självhärskardömet
endast med egna krafter, utan folket, vilket ledde till ännu
allvarligare misstag.
"De folkligas" hemliga förening "Folkviljan" (Narodnaja
Vol-ja) vidtog förberedelser för att döda tsaren. Den 1 mars 1881
lyckades folkviljemännen döda tsar Alexander II med en bomb. Detta
medförde emellertid inte den ringaste fördel för folket. Genom
att döda enskilda personer kunde man inte störta det tsaristiska
självhärskardömet och ej tillintetgöra godsägarklassen. I den dö-
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
