Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Kampen för att skapa ett socialdemokratiskt arbetarparti i Ryssland. (1883—1901) - 2. Folklighetsrörelsen och marxismen i Ryssland. Plechanov och hans grupp ”Arbetets frigörelse”. Plechanovs kamp mot folklighetsrörelsen. Marxismens spridning i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dade tsarens ställe kom en annan, Alexander III, under vilken
arbetarnas och böndernas liv ytterligare försämrades.
Den väg "de folkliga" valt för kampen mot tsarismen genom
enskilda attentat och individuell terror var oriktig och skadlig
för revolutionen. Den individuella terrorns politik härledde sig ur
"de folkligas" oriktiga teori om aktiva "hjältar" och en passiv
"hop", som väntar på stordåd av "hjältarna". Enligt denna
bedrägliga teori är det endast enskilda framträdande individer, som
gör historien, medan massan, folket, klassen, "hopen", som "de
folkliga" författarna föraktfullt uttryckte sig, är oförmögen till
målmedvetna, organiserade aktioner och endast blint följer efter
"hjältarna". Därför tog "de folkliga" avstånd från revolutionärt
massarbete bland bönderna och inom arbetarklassen samt övergick
till individuell terror. "De folkliga" tvingade en av den tidens
största revolutionärer, Stefan Chalturin, att upphöra med arbetet
på att organisera ett revolutionärt arbetarförbund och helt ägna
sig åt terrorn.
"Folklighetsmännen" avledde de arbetandes uppmärksamhet
från kampen mot förtryckarklassen genom för revolutionen gagn
lösa attentat mot enskilda representanter för denna klass. De
hämmade utvecklandet av arbetarklassens och böndernas
revolutionära initiativ och aktivitet.
"De folkliga" hindrade arbetarklassen att komma till insikt om
sin ledande roll i revolutionen och fördröjde bildandet av ett
självständigt parti för arbetarklassen.
Ehuru "folklighetsmännens" hemliga organisation slogs
sönder av tsarregeringen, fortlevde deras åsikter ännu länge bland
de revolutionärt sinnade intellektuella. De rester av "de folkliga",
som ännu fanns kvar, gjorde ett segt motstånd mot marxismens
spridning i Ryssland och hämmade arbetarklassens organisering.
Därför kunde marxismen i Ryssland växa och stärkas endast
i kamp mot folklighetsrörelsen.
Gruppen "Arbetets frigörelse" bekämpade "de folkligas"
oriktiga uppfattningar och påvisade, vilken skada deras lära och
deras kampmetoder tillfogade arbetarrörelsen.
2 SUKP(b) :s historia.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
