Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Rysslands Socialdemokratiska Arbetarpartis bildande. Uppkomsten av bolsjevikernas och mensjevikernas fraktioner inom partiet. (1901—1904) - 1. Den revolutionära rörelsens uppsving i Ryssland åren 1901—1904
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sändes militär; man sköt på bönderna, arresterade dem i
hundratal, kastade deras ledare och organisatörer i fängelse, men
böndernas revolutionära rörelse fortsatte att växa.
Arbetarnas och böndernas revolutionära aktioner visade, att
revolutionen i Ryssland mognade och kom allt närmare.
Under inflytande av arbetarnas revolutionära kamp stärktes
också den oppositionella studentrörelsen. Till svar på
studenternas demonstrationer och strejker stängde regeringen
universiteten, kastade hundratals studenter i fängelse och kom slutligen på
den idén att sända uppstudsiga studenter till hären som soldater.
Som protest häremot organiserade de studerande i alla högskolor
vintern 1901—1902 en allmän studentstrejk, som omfattade
närmare 30.000 personer.
Arbetarnas och böndernas revolutionära rörelse, och i synnerhet
våldsåtgärderna mot studenterna, föranledde också de liberala
borgarna och de liberala godsägare, vilka satt som medlemmar
i de s. k. semstvona, att sätta sig i rörelse och att höja sin röst
till "protest" mot tsarregeringens "övergrepp", då den förtryckte
deras "kära" söner, studenterna.
Som stödjepunkt för semstvoliberalerna tjänade
semstvosty-relserna. Semstvostyrelser kallades sådana lokala
förvaltningsorgan, vilka sysslade med rent lokala ärenden, som berörde
lantbefolkningen (väganläggningar, sjukhus- och skolbyggen). De
liberala godsägarna spelade en ganska framträdande roll i
semstvo-styrelserna. De var nära förbundna med de liberala borgarna och
nästan sammansmälte med dem, emedan de själva på sina gods
började övergå från halvfeodal till kapitalistisk hushållning
såsom varande mera inkomstbringande. Båda dessa grupper av
liberaler var naturligtvis för tsarregeringen, men de var emot
tsarismens "övergrepp", emedan de fruktade, att just dessa "övergrepp"
skulle kunna stärka den revolutionära rörelsen. De fruktade
visserligen tsarismens "övergrepp", men ännu mera fruktade de
revolutionen. Då liberalerna protesterade mot tsarismens
"övergrepp", fullföljde de två syften: för det första att "bringa tsaren
till förnuft", för det andra att ge sig sken av att vara "mycket
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
