Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mensjevikerna och bolsjevikerna under det rysk-japanska krigets och den första ryska revolutionens period (1906—1907) - 1. Rysk-japanska kriget. Den revolutionära rörelsens fortsatta uppsving i Ryssland. Strejkerna i Petersburg. Arbetardemonstrationen framför Vinterpalatset den 9 januari 1905. Beskjutningen av demonstrationen. Revolutionens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miska krisen 1900—1903 hade ökat de arbetande massornas
lidanden, kriget skärpte dem ytterligare. Nederlagen i kriget
stärkte hatet mot tsarismen bland massorna. Folkets tålamod höll på
att ta slut.
Som man ser, fanns det mer än tillräckliga orsaker till
revolution.
I december 1904 genomfördes en väldig, välorganiserad strejk
av arbetarna i Baku under ledning av bolsjevikernas
Bakukom-mitté. Strejken slutade med seger för arbetarna, och för första
gången i Rysslands arbetarrörelses historia avslöts ett
kollektivavtal mellan arbetarna och företagarna inom oljeindustrin.
Strejken i Baku var upptakten till ett revolutionärt uppsving
i Transkaukasien och flera distrikt i Ryssland.
"Bakustrejken tjänade som signal till de ärorika januari-
februariaktionerna i hela Ryssland." (Stalin.)
Denna strejk var så att säga en ovädersbådande blixt, som
föregick den stora revolutionära stormen.
Den revolutionära stormen började med händelserna den 9 (22)
januari 1905 i Petersburg.
Den 3 januari 1905 utbröt strejk vid Petersburgs största fabrik,
Putilovverken (nu Kirowerken). Strejken började med anledning
av att fyra arbetare avskedats från fabriken. Strejken vid
Putilovverken spred sig snabbt; andra verk och fabriker i Petersburg
anslöt sig till den. Strejken blev till en generalstrejk. Rörelsen
växte hotfullt. Tsarregeringen beslöt att kväva rörelsen i dess
linda.
Redan 1904, före Putilovstrejken, hade polisen med hjälp av
en provokatör, prästen Gapon, bildat en egen organisation bland
arbetarna: "De ryska fabriks- och verkstadsarbetarnas förening".
Denna organisation hade sina avdelningar i alla stadsdelar i
Petersburg. Då strejken utbröt, föreslog prästen Gapon på sin
förenings möten en provokatorisk plan: den 9 januari skulle alla
arbetare samlas och i ett fredligt tåg med kyrkofanor och
tsarporträtt marschera till Vinterpalatset och till tsaren överlämna en
petition (böneskrift) om sina behov. Tsaren skulle — sades det —
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
