Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mensjevikerna och bolsjevikerna under det rysk-japanska krigets och den första ryska revolutionens period (1906—1907) - 3. De taktiska meningsskiljaktigheterna mellan bolsjevikerna och mensjevikerna. Partiets tredje kongress. Lenins bok ”Socialdemokratins två taktiska linjer i den demokratiska revolutionen”. Det marxistiska partiets taktiska grundvalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stitutioner, vilka växer fram på den från livegenskapen rensade
jorden. För arbetarklassen däremot är det fördelaktigare, att
de nödvändiga omdaningarna i borgerligt-demokratisk riktning
försiggår inte på reformernas, utan på revolutionens väg, ty
reformernas väg är en väg av dröjsmål och förhalande, av ett
kvalfullt och långsamt bortdöende av folkorganismens
ruttnande delar. Av deras förruttnande lider framför allt och mest
proletariatet och bönderna. Den revolutionära vägen är den
snabba och för proletariatet minst smärtsamma
operationens väg, det direkta avlägsnandet av de ruttnande delarna,
den väg som innebär den minsta eftergivenheten och minsta
varsamheten gentemot monarkin och dess vidriga, skändliga
och ruttna institutioner, som förpestar luften med sin
förruttnelse." (Sammastädes, s. 83—84.)
"Därför — fortsatte Lenin — kämpar också proletariatet i de
främsta leden för republiken och förkastar med förakt de
dumma och ovärdiga råden att ta hänsyn till bourgeoisin, så att
den inte drar sig undan." (Sammastädes, s. 118—119.)
För att möjligheten av proletariatets ledning i revolutionen
skulle förvandlas till verklighet, för att proletariatet i handling
skulle bli den borgerliga revolutionens ledare och anförare,
kräves enligt Lenin åtminstone två betingelser.
För det första är det nödvändigt att proletariatet har en
bundsförvant, som är intresserad av en avgörande seger över tsarismen
och som kan vara böjd för att erkänna proletariatets ledning.
Detta kräver själva idén om en ledning, ty Vadaren upphör att
vara ledare, om det inte finns några ledda, anföraren upphör att
vara anförare, om det inte finns några anförda. Lenin ansåg
bönderna vara en sådan bundsförvant.
För det andra är det nödvändigt att den klass, som kämpar med
proletariatet om ledningen av revolutionen och strävar efter att
själv bli dess enda ledare — tränges bort från ledningens
område och isoleras. Också detta kräver själva ledningsidén, vilken
utesluter möjligheten att tolerera två ledare för revolutionen.
Lenin ansåg den liberala bourgeoisin vara en sådan klass.
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
